EU-kommissionens Omnibus-förslag: Vad innebär det för företags hållbarhetsarbete?
EU-kommissionen har lagt fram ett förslag om att förenkla viktiga lagar för företags hållbarhetsarbete. Förslaget har väckt starka reaktioner och kritiserats för att undergräva EU:s hållbarhetsagenda. I osäkerheten som detta skapat uppmanar ETI Sverige företag att stå fast vid sina åtaganden och fortsätta arbeta i enlighet med de internationella riktlinjerna för företagsansvar.
Den 26 februari 2025 presenterade EU-kommissionen sitt Omnibus-förslag som syftar till att förenkla hållbarhetslagstiftningar och stärka konkurrenskraften för företag inom EU. Det omfattar ändringar i Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) och Taxonomiförordningen.
Några av de största förändringarna i förslaget är att minska antalet företag som omfattas av CSRD med 80 % genom att justera tröskelvärdena till samma nivå som i CSDDD, samt att förenkla rapporteringskraven. Förslaget begränsar även due diligence-skyldigheterna i CSDDD och förenklar rapporteringsmallen i taxonomin. Dessutom föreslås en senareläggning av tillämpningen av CSRD till 2027 och CSDDD till 2028.
ETI Sveriges budskap
Först och främst är det viktigt att komma ihåg att EU-kommissionens Omnibus-förslag endast är ett förslag och det kommer att genomgå flera förhandlingsrundor innan eventuella lagändringar träder i kraft. Fram till dess bör företag fortsätta att arbeta utifrån de lagar och regler som är på plats.
Grundprinciperna i CSDDD och CSRD står fast, och även om förändringar kan ske förväntas den övergripande inriktningen ligga kvar. Därför är det viktigt att företag fortsätter sitt arbete med human rights due diligence och står fast vid sina åtaganden. Förväntningarna på företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö kommer inte att minska. Tvärtom visar många studier att hållbart företagande stärker konkurrenskraften och förbättrar möjligheterna att attrahera investeringar.
Många företag påverkas dessutom av andra hållbarhetslagar, såsom EU:s tvångsarbetsförordning, batteriförordningen och avskogningsförordningen. Även lagstiftning i andra länder ligger kvar, så som Norges och Tysklands due diligence-lagar. Genom att arbeta i enlighet med de internationella riktlinjerna från FN och OECD förbereder sig företag på både kommande lagkrav och ökade förväntningar på hållbara leverantörsled.
Förändringar i CSDDD
Nedan följer en sammanfattning och kort analys av de ändringar som föreslås i CSDDD.
Försvagning av riskbaserad due diligence
Företagens skyldigheter att genomföra due diligence förändras i förslaget, så att en fördjupad riskbedömning endast krävs för den egna verksamheten, dotterbolag och direkta leverantörer. Indirekta affärspartners ska enbart omfattas om det finns trovärdig information (”plausible information”) om potentiella negativa effekter.
Detta innebär en avvikelse från den grundläggande principen om riskbaserad due diligence, där fokus ligger på de allvarligaste och mest sannolika riskerna snarare än enbart direkta affärsrelationer. EU-kommissionens förslag går därmed emot de internationella standarder som företag har arbetat med i över ett decennium och riskerar att leda till att resurser läggs på att följa upp leverantörer med relativt låg risk, i stället för att riktas mot de delar av leverantörsledet där riskerna för negativ påverkan är som störst.
Uppföljning av due diligence-processen var femte år
I stället för att årligen följa upp sitt due diligence-arbete blir företag endast skyldiga att göra detta vart femte år, eller när det finns rimliga skäl att tro att vidtagna åtgärder inte är tillräckliga.
Hållbarhetsrisker i globala leverantörskedjor kan förändras snabbt, och en så pass lång uppdateringscykel kan minska företags förmåga att agera proaktivt. Problem som uppstår mellan granskningsperioderna riskerar att förbli oupptäckta under en längre tid, vilket kan försvaga möjligheten att hantera risker i ett tidigt skede.
Civilrättsligt ansvar
EU:s bestämmelser om civilrättsligt ansvar tas bort, vilket innebär att det blir upp till medlemsstaterna att avgöra om och hur företag ska kunna hållas juridiskt ansvariga för bristande due diligence. Detta kan leda till en fragmentering av rättssystemet inom EU, där företag möter olika rättsliga krav beroende på vilket land de verkar i. Samtidigt försämras möjligheterna för drabbade att få upprättelse.
Minskat intressentengagemang
Kravet på intressentdialog förenklas, så att företag endast behöver engagera direkt berörda intressenter och endast i vissa delar av due diligence-processen. Dialog med intressenter i leverantörsledet, såsom anställda hos affärspartners, deras arbetstagarrepresentanter, fackföreningar och civilsamhällesorganisationer, tas bort. Detta minskar företags förväntade samverkan med viktiga aktörer som kan bidra till att effektivt identifiera och hantera risker.
Begränsningar gällande små och medelstora företag
Företag som omfattas av direktivet kommer inte att kunna kräva information för djupare riskkartläggning från små och medelstora företag med färre än 500 anställda. Syftet är att minska den administrativa bördan för mindre företag, men det riskerar också försvåra samarbetet kring att identifiera och hantera gemensamma risker i leverantörskedjan.
Avbryta affärsrelationer
Om en affärspartner i värdekedjan orsakar negativ påverkan och detta inte kan förhindras eller begränsas, är företag enligt förslaget inte längre skyldiga att, som en sista utväg, avbryta affärsrelationen.
Sanktioner ej kopplade till företags omsättning
Sanktionerna i CSDDD kommer inte längre att vara kopplade till företagens omsättning. I stället ska EU-kommissionen ta fram riktlinjer som ger medlemsstaterna större frihet att fastställa sanktionsnivåerna.
Begränsning av klimathandlingsplan
Omnibus-förslaget behåller kravet på en klimathandlingsplan kopplad till Parisavtalet, men gör den mindre bindande genom att ta bort kravet på att genomföra planen.
Nationell harmonisering på maximumnivå
Förslaget begränsar medlemsstaternas möjligheter att införa strängare nationella regler för företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö i vissa delar av due diligence-processen. Detta gäller bland annat: identifiering och bedömning av negativ påverkan, åtgärder för att förhindra och begränsa, samt klagomålsförfaranden.
Implementeringsperiod
Den nationella implementeringen av CSDDD skjuts upp till den 26 juli 2027, och direktivet börjar tillämpas först den 26 juli 2028. EU-kommissionens vägledning förväntas publiceras i juli 2026.
Nästa steg
EU-parlamentet och Europeiska rådet ska nu ta fram sina positioner. Förhandlingarna om Omnibus-förslaget kommer att pågå under våren och troligtvis även efter sommaren. EU-kommissionen vill dock skynda på beslutet om att skjuta upp implementeringsdatumen för CSDDD och CSRD och föreslår därför ett snabbspår för att fatta beslut före sommaren.
Under tiden fortsätter ETI Sverige att bevaka frågan och deltar i regeringens utredning om genomförandet av CSDDD på nationell nivå. Vi arbetar aktivt för att driva på hållbara lösningar och ansvarsfullt företagande i leverantörsled genom dialog, samverkan och expertis.
Vill du veta mer?
EU-kommissionens Omnibus-förslag finns att ladda ner här.
Har du frågor om Omnibus och vad det innebär för företags hållbarhetsarbete? Hör gärna av dig till oss på info@etisverige.se.